I love the way your hands reach out and hold me near
det borde finnas en regel för hur många morgonar man får stå ensam vid spegeln och borsta tänder med bara sin halva av en hel. för tomma kvällar borde egentligen inte få existera. det finns en gräns då syret försvinner ur luften. den gången då hans lukt slutade lukta på min kudde. man vet inte hur många timmar man försöker få ihop alla händelser till ett band, inte förrän efteråt. det är som att pärla. det finns en tid då man inte kan leva utan att andas. det har kommit sig så, att jag, på något konstigt vis, lyckas trampa vidare i mina slitna snörskor, utan att egentligen komma någonstans alls. det borde finnas en regel som säger att om man har drömt en dröm tillräckligt många gånger, så ska drömmen inte längre vara en dröm, utan i stället en underbar verklighet .
Kommentarer
Postat av: A.
Åh, så fantastiskt fint skrivet!
Trackback
