i wish that you knew what you mean to me


visst är det underligt att man på något sätt inte riktigt blir av med sjukdomar? jag menar, jag har gått o varit sjuk av saknad nu i snart hundra dagar, och nu när det bara är två dagar kvar drar jag på mig en förkylning utan dess like. Men nu längtar jag, den senaste veckan har varit sådan att man tycker att dagarna bara skulle försvinna. När det var flera veckor kvar så var det liksom inte riktigt lönt att längta (även fast jag gjorde det ändå), men nu är det bara två dagar.., två dagar till jag kommer att få se honom, två dagar tills jag får lägga min hand om hans nacke, två ynka dagar tills jag kan lägga näsa mot hans hals o känna att han luktar precis som vanligt. Om två dagar kommer jag få ligga mot hans axel så att den nya sjukdomen blir bättre. 
Livet är tufft men det finns människor som gör det värt besväret!

imorgon väntar Nk-prov, sjukgymnast, lunch me Elsa o Gittan på Scandic hotell, plugg o kemistöd på skolan, samtal med Mlijii o säkert mycket mer

Sleep tight.., själv hoppas jag att värktabletten snart börjar verka så att jag kan gå till sängs efter pluggandet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0