jobbigt avslut
jag vet inte vad jag ska skriva . men jag vill skriva, skriva av mig .
igår var en av de värsta dagarna i mitt liv, det var en typisk sånn där dag då sanningen bara stod där helt omöjlig att undvika . o dagen som jag skulle ha haft förberett mig på kom helt oförberedd o helt plötisligt insåg jag vad jag höll på att förlora, fast jag hade vetat det i flera dagar, veckor .. att kairos skulle inte föralltid vara min, att jag skulle vara tvungen att ta farväl av en av mina bästa !
jag visste att kairos skulle åka, jag menar, han är en underbar häst, de vet väl jag om någon, klart där skulle finnas någon som skulle fastna för han, o de gjorde också . en jättefin familj, med gård på landet, andra hästar, skog o en sjö rätt nära , de enda svåra va att han skulle gå från att vara min, till att vara någon annans ..
kom hem o de tog ingen lång stund förrän jag satt där på toalett golvet o grät som ett barn, omöjlig att trösta, o tänkte att jag ville ha kvar han för att det är en trygg tanke att ha Kairos nära. han är en av mina nödvändiga för att jag ska vara lycklig o just då va de som att jag långsamt knuffade omkull mig själv genom att lossa den säkra punkten i mitt liv
tills sist fick jag ta mig samman o gå ut o ta in min älskade från hagen, ville bara säga till han att han skulle ta ett sista farväl av de andra, så att de förstod... men jaah .. att ta in han i stallet, borsta av honom 100 ggr om bara för att det skulle ta längre o längre tid .. jag försökte verkligen förklara för honom, varför .. men hur förklarar man för nån som inte förstår, han förstår inte varför, varför han inte kunde stanna hos oss, varför han inte kan vara me sina gamla vänner längre, varför han tas ifrån mig, jag har ju alltid varit med honom ..
sent igår kväll var vi tvungna att åka, vi skulle lämna han på stället där lastbilen var, där chauffören skulle övernatta, på en gård i stjärnarp, det va hemskt att åka dit.. väl framme va de allt färdigt, de va så snälla, det var bara att ställa in han o säga hejdå, jag kommer aldrig någonsin kunna lära mig att säga "förlåt för att jag lämnar dig, du o jag kommer aldrig vara tillsammans mer, men du kommer alltid finnas i mitt hjärta, jag älskar dig min bästa vän-hejdå", o jag kommer aldrig någonsin vilja lära mig, för det vara de sorgligaste o hemskaste jag någonsin varit med om, jag önskar inte någon att vara tvungen att göra de jag gjorde.. att han inte förstår är det värsta, men samtidigt bra för annars hade han förmodligen inte varit sådär underbart lugn som han alltid är, han va lyckligt ovetande, min älskade häst ♥
att åka därifrån va värre än att åka dit, stegen ut ur boxen va de tungaste någonsin, att titta tillbaka på han o sen vara tvungen att gå, o veta att det va förmodligen sista gången jag såg honom, för att sen åka därifrån, alla med tårar i ögonen om inte mer än så, med en tom hästtransport, utan min älskade kairos !
jag minns varenda lycklig stund, de övervinner de dåliga med hästlängder ! hur som helst så vet jag att han kommer att få de bra, vill bara att han ska komma fram, de dröjer tills på fredag, sen blir allt bra, o sen för den delen med, så ska jag vara så otroligt lycklig över de 2 år o 3 månader jag hade med han, o tanken på de får mig att le faktiskt ♥
så gårdagen va otroligt tufft o känslosamt ansträngade, men som hästägare elr djurägare överhuvudtaget så måste man sätta djurets bästa framför sitt eget, o kairos behöver tid, mer tid än jag kunde ge han, alltså får han det bättre med henne nu som kan ge han de jag kunde ge honom innan, det känns skönt! o jag har han kvar, en rätt stor del, i mitt hjärta ! ♥
Kairos van Schutten - han är så fin ♥
igår var en av de värsta dagarna i mitt liv, det var en typisk sånn där dag då sanningen bara stod där helt omöjlig att undvika . o dagen som jag skulle ha haft förberett mig på kom helt oförberedd o helt plötisligt insåg jag vad jag höll på att förlora, fast jag hade vetat det i flera dagar, veckor .. att kairos skulle inte föralltid vara min, att jag skulle vara tvungen att ta farväl av en av mina bästa !
jag visste att kairos skulle åka, jag menar, han är en underbar häst, de vet väl jag om någon, klart där skulle finnas någon som skulle fastna för han, o de gjorde också . en jättefin familj, med gård på landet, andra hästar, skog o en sjö rätt nära , de enda svåra va att han skulle gå från att vara min, till att vara någon annans ..
kom hem o de tog ingen lång stund förrän jag satt där på toalett golvet o grät som ett barn, omöjlig att trösta, o tänkte att jag ville ha kvar han för att det är en trygg tanke att ha Kairos nära. han är en av mina nödvändiga för att jag ska vara lycklig o just då va de som att jag långsamt knuffade omkull mig själv genom att lossa den säkra punkten i mitt liv
tills sist fick jag ta mig samman o gå ut o ta in min älskade från hagen, ville bara säga till han att han skulle ta ett sista farväl av de andra, så att de förstod... men jaah .. att ta in han i stallet, borsta av honom 100 ggr om bara för att det skulle ta längre o längre tid .. jag försökte verkligen förklara för honom, varför .. men hur förklarar man för nån som inte förstår, han förstår inte varför, varför han inte kunde stanna hos oss, varför han inte kan vara me sina gamla vänner längre, varför han tas ifrån mig, jag har ju alltid varit med honom ..
sent igår kväll var vi tvungna att åka, vi skulle lämna han på stället där lastbilen var, där chauffören skulle övernatta, på en gård i stjärnarp, det va hemskt att åka dit.. väl framme va de allt färdigt, de va så snälla, det var bara att ställa in han o säga hejdå, jag kommer aldrig någonsin kunna lära mig att säga "förlåt för att jag lämnar dig, du o jag kommer aldrig vara tillsammans mer, men du kommer alltid finnas i mitt hjärta, jag älskar dig min bästa vän-hejdå", o jag kommer aldrig någonsin vilja lära mig, för det vara de sorgligaste o hemskaste jag någonsin varit med om, jag önskar inte någon att vara tvungen att göra de jag gjorde.. att han inte förstår är det värsta, men samtidigt bra för annars hade han förmodligen inte varit sådär underbart lugn som han alltid är, han va lyckligt ovetande, min älskade häst ♥
att åka därifrån va värre än att åka dit, stegen ut ur boxen va de tungaste någonsin, att titta tillbaka på han o sen vara tvungen att gå, o veta att det va förmodligen sista gången jag såg honom, för att sen åka därifrån, alla med tårar i ögonen om inte mer än så, med en tom hästtransport, utan min älskade kairos !
jag minns varenda lycklig stund, de övervinner de dåliga med hästlängder ! hur som helst så vet jag att han kommer att få de bra, vill bara att han ska komma fram, de dröjer tills på fredag, sen blir allt bra, o sen för den delen med, så ska jag vara så otroligt lycklig över de 2 år o 3 månader jag hade med han, o tanken på de får mig att le faktiskt ♥
så gårdagen va otroligt tufft o känslosamt ansträngade, men som hästägare elr djurägare överhuvudtaget så måste man sätta djurets bästa framför sitt eget, o kairos behöver tid, mer tid än jag kunde ge han, alltså får han det bättre med henne nu som kan ge han de jag kunde ge honom innan, det känns skönt! o jag har han kvar, en rätt stor del, i mitt hjärta ! ♥
Kairos van Schutten - han är så fin ♥
Kommentarer
Postat av: Eva ( Robins mamma)
Du skriver så fint o känslosamt så tårarna rinner ner för mina kinder...jag känner med dig...tyvärr blir det fler avsked i livet...alla mer eller mindre jobbiga...men man tar sig igenom det oxå, med hjälp av familj o vänner. Du vet va vi är om du behöver oss. Kram
Postat av: Elin
jag klarar inte o läsa det erika!
tårarna bara rinner o nu kommer snart henke hem, skärpning på mig. fint skrivet det jag läst i alla fall <3
Postat av: Elin
skicka precis en kommentar här men kan inte se den..
i vilket fall som helst så klarar jag inte av o läsa allt just nu. tårarna bara rinner, precis som eva skiver så skriver du så fint!
får läsa det senare eller nått.
<3
Postat av: elin, igen ;)
oj den var visst skickad, den tidigare kommentaren. jaja. nu vet du vad jag tycker.
<3
Postat av: Isabel
hej jag har kairos nu köpte han av frida om du ser de här kan du ju höra av dig :D
Trackback
